amanfromargentina

Jag.

Jag kommer aldrig att förlåta dig.

Varför gjorde jag så?

Är inte hela planen att jag ska få vara lycklig?

Han ska inte komma åt oss igen.

Jag trodde inte på mig själv.

Knytnävslaget i magen kom som en chock när jag tog den andra tuggan av min ostfralla… Hon har sagt att ibland händer det att sorgen överrumplar en på ett sätt så att slaget känns ännu starkare än vad det egentligen är. Jag har lärt mej att inte tänka på det. Men jag påminner mig själv hela tiden.

“So, we're alone again
I wish it were over”

Hon.

Att han ens brydde sig om mig, vad är det för saker som han inte säger till mig?

Jag hatar. Men om jag hatar honom vet jag inte.

“We seem to never end
only get closer to the point where i can take no more”

Han.

Hon är vacker, det har jag alltid tyckt.

Men hon bär någonting svart inuti, undrar om hon mår bra.

Jag tror inte att hon gör det.

”Han ser ut genom det lilla fönstret i alkoven och han skulle kunna vara var som helst – allt han kan se är en skitig himmel och regnet som slår mot fönsterrutan, och han minns hur hans farmor alltid brukade säga när det regnade, att nu gråter änglarna i himlen, och hans farfar brukade alltid avbryta och sitt tidningsläsande eller sitt tv-tittande och muttra: I helvete, de pissar på oss, änglajävlarna, som de alltid gjort”.

En av mina favorit böcker - Jenny, Jonas Gardell