För att Bea har talang!
Texten som följer har min Bea skrivit!
Ja hon är en av mina bästa vänner, hon är typ helt underbar och jag ser lite hemlighetsfullt upp till henne! <3
Och när hon blir en världskänd journalist eller vart nu hennes talang kommer att ta henne så hoppas jag att hon aldrig glömmer att jag alltid kommer att älska henne! <3
Att inte gråta efter en hel kväll ute i skyhöga klackar och glittriga paljettklännigar, trots att vännerna gick hem med killar och du fick betala taxin själv. Det är nog så det är att vara arton år tänker du. Varje ålder har sin tid sa någon och du tror honom. Därför så struntar du också i att kolla sms:en, i två minuter, sedan kollar du även fast du vet hur ledsen du blir om du inte har fått svar. Du vet också att du inte har fått svar, men du kan verkligen inte hålla dig. Så du kollar ändå, på den lila skadade mobiltelefonen med två sprickor i skärmen, de är efter en resa till grekland och några vilda nätter. Du har fått ett sms! Du har fått ett sms! Du har fått ett sms!... från Sara. Sara som skriver Hej och har du lust och med en fika. Mungiporna trillar ner igen. Du svarar nej och inte idag, blev lite mycket igår och hahah.
Sedan så går du ut och andas. Andas luft och ånger. Du känner det för det känns liksom när all den där kalla luften åker ner i lungorna. Det gör inte ont men du ryser, kanske till och med skakar lite, och ögonen svider. Som tur är så är det bara att blinka lite längre än vanligt. Så är det glömt. I alla fall tills du andas igen.
Du kanske bör gå till det vanliga hallonstället också? För att vandra i nostalgiträsket, eller kanske bara för att hallon är väldigt gott? Det är också en rätt bra anledning till att slippa gå in igen, till ditt rum. Där gitarren står, och den nya fina kameran, boken om hur du målar med akvarell, yoga filmen som du skulle kolla på varje dag och alla motor cross grejer. Allt det där som du trodde att du skulle börja med, men inte gjorde. Eller du började spela gitarr, men sedan var du tvungen att stämma om den. Det kunde du inte, så nu har den stått där. Kameran kommer med ibland, men den är så klumpig, och helt ärligt, var ska du hitta tid till att måla? Du har ju knappt tid till att leva, se och känna. Resten, skit samma, du behöver inte hitta på ursäketer. Du är arton år. Är man arton år så får man börja med allt, för att inte börja.
Nu när du är arton så får du också säga att du har hittat dig själv. För alla vet att du har tid att både tappa bort dig själv och sedan hitta dig själv igen. Jag tror vissa säger att de är som vuxnast när de är arton år, och att det är därför. Tror inte du?
Du undrar kanske om myggor kan bita igenom strumpbyxor. Det måste de kunna. För vad fan annars är det som kliar så jävla mycket? Oj, det blev mycket svordomar där. Hoppas du inte tar illa upp. Ingen annan gör det, och det vet du. Du vet att du när du är ung, när du är fri, och när du du du är stor så får du skrika vad som helst. Du får skrika Jag vet vad fan det är som helvettesfittkliar och det är du. Du gör så ont i mig att det gör helvettesjävla ont på mig. Varför skriver du inte?
För det är väl kanske det som gör mest ont. När man är arton år. Kärleken. Och myggbetten. Det är inte skavsåren efter klackarna eller det där med att du var själv. Inte heller gitarren som ligger och skräpar i rummet. Utan det är han, du vet. Det är inte rädslan över att vara kvar, att inte växa upp. Det är kanske inte så många som bryr sig om när de gör fel. Utan bara om de gör fel inför dem som de älskar. eller något
den satt som spiken i hjärtat tjejen!
Ja hon är en av mina bästa vänner, hon är typ helt underbar och jag ser lite hemlighetsfullt upp till henne! <3
Och när hon blir en världskänd journalist eller vart nu hennes talang kommer att ta henne så hoppas jag att hon aldrig glömmer att jag alltid kommer att älska henne! <3
Att inte gråta efter en hel kväll ute i skyhöga klackar och glittriga paljettklännigar, trots att vännerna gick hem med killar och du fick betala taxin själv. Det är nog så det är att vara arton år tänker du. Varje ålder har sin tid sa någon och du tror honom. Därför så struntar du också i att kolla sms:en, i två minuter, sedan kollar du även fast du vet hur ledsen du blir om du inte har fått svar. Du vet också att du inte har fått svar, men du kan verkligen inte hålla dig. Så du kollar ändå, på den lila skadade mobiltelefonen med två sprickor i skärmen, de är efter en resa till grekland och några vilda nätter. Du har fått ett sms! Du har fått ett sms! Du har fått ett sms!... från Sara. Sara som skriver Hej och har du lust och med en fika. Mungiporna trillar ner igen. Du svarar nej och inte idag, blev lite mycket igår och hahah.
Sedan så går du ut och andas. Andas luft och ånger. Du känner det för det känns liksom när all den där kalla luften åker ner i lungorna. Det gör inte ont men du ryser, kanske till och med skakar lite, och ögonen svider. Som tur är så är det bara att blinka lite längre än vanligt. Så är det glömt. I alla fall tills du andas igen.
Du kanske bör gå till det vanliga hallonstället också? För att vandra i nostalgiträsket, eller kanske bara för att hallon är väldigt gott? Det är också en rätt bra anledning till att slippa gå in igen, till ditt rum. Där gitarren står, och den nya fina kameran, boken om hur du målar med akvarell, yoga filmen som du skulle kolla på varje dag och alla motor cross grejer. Allt det där som du trodde att du skulle börja med, men inte gjorde. Eller du började spela gitarr, men sedan var du tvungen att stämma om den. Det kunde du inte, så nu har den stått där. Kameran kommer med ibland, men den är så klumpig, och helt ärligt, var ska du hitta tid till att måla? Du har ju knappt tid till att leva, se och känna. Resten, skit samma, du behöver inte hitta på ursäketer. Du är arton år. Är man arton år så får man börja med allt, för att inte börja.
Nu när du är arton så får du också säga att du har hittat dig själv. För alla vet att du har tid att både tappa bort dig själv och sedan hitta dig själv igen. Jag tror vissa säger att de är som vuxnast när de är arton år, och att det är därför. Tror inte du?
Du undrar kanske om myggor kan bita igenom strumpbyxor. Det måste de kunna. För vad fan annars är det som kliar så jävla mycket? Oj, det blev mycket svordomar där. Hoppas du inte tar illa upp. Ingen annan gör det, och det vet du. Du vet att du när du är ung, när du är fri, och när du du du är stor så får du skrika vad som helst. Du får skrika Jag vet vad fan det är som helvettesfittkliar och det är du. Du gör så ont i mig att det gör helvettesjävla ont på mig. Varför skriver du inte?
För det är väl kanske det som gör mest ont. När man är arton år. Kärleken. Och myggbetten. Det är inte skavsåren efter klackarna eller det där med att du var själv. Inte heller gitarren som ligger och skräpar i rummet. Utan det är han, du vet. Det är inte rädslan över att vara kvar, att inte växa upp. Det är kanske inte så många som bryr sig om när de gör fel. Utan bara om de gör fel inför dem som de älskar. eller något
den satt som spiken i hjärtat tjejen!
Kommentarer
Postat av: Bea
men mille. eller ja. tack. antar jag. jo. tack. läs den senaste. där är jag faktiskt själv rätt nöjd. även fast det blev en smula brutalt.
Trackback
