amanfromargentina

Första kapitlet sida 7 - 8 :
"Hur går det med striden, syster?
   Dukar du under i kampen, broder?
   Låt mig veta. Hur många sorger ska du orka bära, hur mycket smärta ska du mäkta med? Hur ska du någonsin kunna straffa dig själv tillräckligt?
   Svälter du dig själv?
   Skär du dig?
   Skär sönder armar, skär sönder ditt ansikte?
   Dämpas ångesten med mer smärta? dämpas ångesten med fler tabletter, dämpas ångesten med mer sprit?
   Hur länge ska du hålla? Hur länge ska det gå? Förlåt att jag frågar, men jag undrar ju bara!
   Vad har de utsatt dig för?
   Vilka var övergreppen?
   Var du bara ett barn när det började?
   Fick du nånsin vara ett barn?
   Var det dina föräldrar som gjorde det?
   Var det dina klasskamrater?
   När förstod du att det var du själv som var skyldig?
   När tog du på dig skulden?
   När började du straffa dig själv?
Hur många sorger ska du orka bära, hur mycket smärta ska du orka mäkta med?
   Hur ska du någonsin bli ren?
   Hur ska någon någonsin kunna älska en sån som dig?
   Förlåt att jag frågar, men jag bara undrar ju bara.
   När ska du förstå att du inte måste bära allting själv?
   När ska du tillåta dig att stanna upp och ställa av och se dig om och upptäcka att du inte är så ensam som du tror?"


Jag har letat och letat efter den satans boken, jag har gått in i alla bokaffärer på stan och frågat om dom har den, men tydligen så är hela upplagan slut... Men så kom Pelle som en räddare i nöden och lånade ut den till mej :D
Boken är skriven av Jonas Gardell och är den sista delen i en komikers uppväxt! Jag rekommenderar starkt denna halvt fristående trilogi!
Jag har läst "Jenny" förut, men för typ en vecka sedan fick jag ett "begär" haha efter att läsa den igen, men tyvärr så hade jag lånat ut den till nån som inte har lämnat tillbaks den! men men

"Allt de ville ge dig har du rivit och förstört.
Allt de hade att säga har du redan hört."

Första gången jag läste den här avslutande dikten i boken så kom det tårar, nu får jag gåshud över hela kroppen, Jonas Gardell läste den i slutet på sin show som visades i tv och jag tror inte att det var ett enda öga torrt där inne i salongen, mina ögon var iallafall inte det... :

"Det finns dom som gjort dig illa,
det finns dom som inget vet,,
det finns dom som gjort en grej av
att skrika ut din hemlighet.
Det finns dom som stal din stolthet.
Det finns dom som tog ditt mod.
Och dom som ingenting förstod.

Dig som ingen känner,
dig som ingen ser.
Du som saknar vänner
och knappt vill andas mer.
Hör på mej min kära,
hur ska jag få dej att förstå:
Du måste resa dig och gå!

Men det finns nåd för nya världar
mycket större än den här,
nya skapelser och tider,
nåd för allt som blir och är.
Och alla deras lögner
betyder ingenting.
Tro mig när jag säger:
Skammen var aldrig din."

Fan vad bra författare Jonas Gardell är.
 Läs, läs, läs dom här böckerna!

Puss och kram